Sjukt less på sjukhus
Jaha, då var det dags igen. Den 12 december är de åter min tur att läggas in för att opereras. Visserligen är det "bara" halsmandlarna som ryker denna gång, menändå. Är så sjuukt less på alla dessa sjukhusbesök, de känns som vi i familjen har ett rullande schema på vem som ska åka in och genomgå någon sorts behandling.
Började lite lätt min bror som åkt in ett flertal gånger på grund av Hockeyskador. Mjälten va nära på att spricka så han låg kvar i nån veckas tid för att ha koll på att inget skulle hända. Han har även blivit förlamad under en kortare tid och fick därför föras till sjukhus genom ambulans som åkte in i hockeyhallen. Plus ett flertal mer skador som har hänt honom som varit anledning till ännu fler sjukhusbesök.
Sedan var det min tur. Opererade axeln två gånger - ledband och ledkapseln var helt pajj på grund av handbollen. Rehabtränade i 8 månader, men har ännu inte fått tillbaka rörligheten helt. 2 operationer = minst två sjukhusbesök.
Sen min käre far. Fick tesikelcancer för några år sedan, är opererad för det samt genomgick strålning under en period för att säkerhetsställa att ingen cancer skulle dyka upp i det området igen. Detta resulterade självklart i en hel del sjukhus besök. Innan dess har de varit hans näsa som skulle opereras av olika anledningar, nu har han precis genomgått sin tredje näsoperation. = ännu ett besök på sjukhus.
För dryga halvåret sedan så fick mamma diagnosen snabbt växande bröstcancer. Detta kom som ett slag i ansiktet på hela familjen! Mamma började genast gå på behandling, cellgifter, och tappade efter en stund allt hår. Jag följde med henne på cellgiftsbehandlingen, de va skönt att vara där med henne. Hon gick på behandling var 4:e vecka, totalt 8 behandlingar. Nu har håret börjat växa ut och hon är piggare. Under cellgiftsperioden va allt piss! Hon ska gå på en medicin som ska förebygga liknande cancer, den kostar 400 000 per år!! Men de betalar inte vi, utan landstinget.
Mitt i mammas behandling så går min käre far och ska teståka min brors cross innan den samma dag ska säljas. Utan varesig hjälm eller skydd ger han sig i väg och ska "bara åka en bit". Han åker över till andra sidan vägen och in i skogen. Åker en bit och ramlar såklart, in med huvudet i en sten! Allt är svart säger han, men han tog sig i alla fall upp på crossen och åkte hem igen. Jag & Mamma står på balkongen och ser hans vita tröja som nu är helt täckt med blod. Hans ögonbryn är helt mosat och de blöder kraftigt. Bara att åka till SJUKHUSET(!!) igen då.. Doktorn ska sy ihop såret som man tror endast är ytligt, tills pappa typ 3 timmar senare säger till oss att han ser dubbelt. Han får därför röntgas och man ser att alla ben är trasiga runt ögat. Ett ben trycker ned mot ögongloben, varav hans dubbelseende. När läkaren tittat på bilderna kommer han in och säger att pappa haft änglavakt. En benflisa kunde lika gärna åkt in mot hjärnan och då hade det inte funnits mycket kvar av honom idag...
För att rätta till alla frakturer runt ögat fick han genomgå en opereation som jag mår illa av bara av att tänka på. De gjorde ett snitt från öra till öra uppe på skallen och lyfte (!!!) sedan fram ansiktet och arbetade därefter med alla frakturer. De stabiliserade frakturerna med spikar och lyfte därefter tillbaka ansiktet och häftade (!!) men 50 stycken häftstift ihop allt. De känns som "Face-off" och fakum är att opeationen var typ sådan som i filmen.
Jag & min bror mår idag bra förutom att jag ska operera halsmandlarna. Pappa har fortfarande problem sedan olyckan, hans öga svullnar oftast ochd de ser ut som om han gått en match mot Mike Tyson typ. Hans fot pajjade lite också, även hans hand. Men de sa han ingenting om på sjukhuset, så de går han fortfarande runt och har ont utav. Mamma går som sagt fortfarande på behandling och ska göra de några år framöver. Båda mina föräldrar går ständigt på sjukhusbesök för att kolla upp deras respektive värden osv.
De sjuka är att jag har två bröder, men den äldsta har ALDRIG haft några problem med någonting. Han bor iof inte hemma, utan i göteborg, kan det bero på det? det kanske vilar en förbannelse över vårt hus? Eller? Jo.. kan mycket väl vara så..
Började lite lätt min bror som åkt in ett flertal gånger på grund av Hockeyskador. Mjälten va nära på att spricka så han låg kvar i nån veckas tid för att ha koll på att inget skulle hända. Han har även blivit förlamad under en kortare tid och fick därför föras till sjukhus genom ambulans som åkte in i hockeyhallen. Plus ett flertal mer skador som har hänt honom som varit anledning till ännu fler sjukhusbesök.
Sedan var det min tur. Opererade axeln två gånger - ledband och ledkapseln var helt pajj på grund av handbollen. Rehabtränade i 8 månader, men har ännu inte fått tillbaka rörligheten helt. 2 operationer = minst två sjukhusbesök.
Sen min käre far. Fick tesikelcancer för några år sedan, är opererad för det samt genomgick strålning under en period för att säkerhetsställa att ingen cancer skulle dyka upp i det området igen. Detta resulterade självklart i en hel del sjukhus besök. Innan dess har de varit hans näsa som skulle opereras av olika anledningar, nu har han precis genomgått sin tredje näsoperation. = ännu ett besök på sjukhus.
För dryga halvåret sedan så fick mamma diagnosen snabbt växande bröstcancer. Detta kom som ett slag i ansiktet på hela familjen! Mamma började genast gå på behandling, cellgifter, och tappade efter en stund allt hår. Jag följde med henne på cellgiftsbehandlingen, de va skönt att vara där med henne. Hon gick på behandling var 4:e vecka, totalt 8 behandlingar. Nu har håret börjat växa ut och hon är piggare. Under cellgiftsperioden va allt piss! Hon ska gå på en medicin som ska förebygga liknande cancer, den kostar 400 000 per år!! Men de betalar inte vi, utan landstinget.
Mitt i mammas behandling så går min käre far och ska teståka min brors cross innan den samma dag ska säljas. Utan varesig hjälm eller skydd ger han sig i väg och ska "bara åka en bit". Han åker över till andra sidan vägen och in i skogen. Åker en bit och ramlar såklart, in med huvudet i en sten! Allt är svart säger han, men han tog sig i alla fall upp på crossen och åkte hem igen. Jag & Mamma står på balkongen och ser hans vita tröja som nu är helt täckt med blod. Hans ögonbryn är helt mosat och de blöder kraftigt. Bara att åka till SJUKHUSET(!!) igen då.. Doktorn ska sy ihop såret som man tror endast är ytligt, tills pappa typ 3 timmar senare säger till oss att han ser dubbelt. Han får därför röntgas och man ser att alla ben är trasiga runt ögat. Ett ben trycker ned mot ögongloben, varav hans dubbelseende. När läkaren tittat på bilderna kommer han in och säger att pappa haft änglavakt. En benflisa kunde lika gärna åkt in mot hjärnan och då hade det inte funnits mycket kvar av honom idag...
För att rätta till alla frakturer runt ögat fick han genomgå en opereation som jag mår illa av bara av att tänka på. De gjorde ett snitt från öra till öra uppe på skallen och lyfte (!!!) sedan fram ansiktet och arbetade därefter med alla frakturer. De stabiliserade frakturerna med spikar och lyfte därefter tillbaka ansiktet och häftade (!!) men 50 stycken häftstift ihop allt. De känns som "Face-off" och fakum är att opeationen var typ sådan som i filmen.
Jag & min bror mår idag bra förutom att jag ska operera halsmandlarna. Pappa har fortfarande problem sedan olyckan, hans öga svullnar oftast ochd de ser ut som om han gått en match mot Mike Tyson typ. Hans fot pajjade lite också, även hans hand. Men de sa han ingenting om på sjukhuset, så de går han fortfarande runt och har ont utav. Mamma går som sagt fortfarande på behandling och ska göra de några år framöver. Båda mina föräldrar går ständigt på sjukhusbesök för att kolla upp deras respektive värden osv.
De sjuka är att jag har två bröder, men den äldsta har ALDRIG haft några problem med någonting. Han bor iof inte hemma, utan i göteborg, kan det bero på det? det kanske vilar en förbannelse över vårt hus? Eller? Jo.. kan mycket väl vara så..
Kommentarer
Trackback