halsont & julstök
hej hej hallå. jag har inte skrivit på ett tag, men de har haft sina förklaringar. haft fullt upp med jobb och annat, men nu är jag hemma en vecka.
tog bort mina omtalade halsmandlar i tisdags på sofia hemmet, kom hem från sjukhuset igår. allt gick bra och det var jättebra service. en härlig känsla de där egentligen, va? att lägga sig på operationsbordet, ha 4 systrar omkring sig som talar me lugnande stämma och ännu en syster som sprutar in lite sömnmedel i armen. jag tänkte som de andra gångerna: "jag ska inte somna, jag är ju inte ens trött" men lik förbannat ligger man där 5 sekunder senare och är helt borta. vaknade lite mer än en timme senare och fattade inte så mycket. försökte prata me en syster som hette niklas (!) men de gick inte. de roliga va att sist jag opererade mig på sofiahemmet så hade jag också honom som syster när jag vaknade, fast de va på en helt annan avdelning. jag trodde att jag drömt att han va där när jag vaknade den här gången, så senare när jag kunde få fram några ord så frågade jag en syster ifall jag drömt eller ifall han verkligen varit där, men de hade han minsann! fattar bara inte hur jag kunde komma på att han hette niklas i det där läget, jag minndes inte ens hans namn innan jag la mig på operationsbordet. skumt..
jag va lite vimsig i kolan när jag fördes in till mitt rum, de satt nån gubbe och tog sig för huvudet å skrek i korridoren minns jag. systrarna som körde mig sa något i stil me: "en hjärnblödning trolivtvis" , ryckte på axlarna och körde mig vidare. de låter skumt, men nåt i den stilen sa dom.. jag kunde ju inte säga nåt, så jag tittade bara efter honom och sen var det inget mer med det. kom in till mitt rum där jag skulle spendera natten. jag hade ett helt eget rum, fast de fanns plats för 4 till.
mamma & bror kom in och tittade till mig, sedan kom min käre vän gustaf. han hade med sig milkshake till mig (: så snäll.. jag kunde knappt få i mig den, men kämpade. han la sig i min säng å så kollade vi på tv. jag fick lite smärtis och han tyckte jag va hög (: jag bara log hela tiden. sedan åkte han hem och jag kollade därför på handbollsmatchen som sveriges damer spelade. somnade till några gånger, men försökte kolla så gott det gick. gustaf ringde sen och sa att han hade fått böter, 500 kr. jag sa att jag skulle betala för att han varit så snäll och kommit in.
kunde inte få i mig speciellt mycke, men en piggelin gick ner. så fort jag fick lite ont så ringde jag på syster så fick hon proppa i lite mer smärtis i armen. så underbart :) jag och min älskade vän morfeus hade nu återupptagit vår relation. haha, det låter sjukt men det finns inget som är så skönt som lite morfin så där när smärtan fått övertag. fick sista smärtisen på natten när jag inte kunde sova, men vaknade ändå vid 6 på morgonen. skrevs ut vid 11 då min käre bror micke kom. åkte förbi donken och införskaffade oss varsin milkshake. de va skönt för halsen. sen åkte jag hem och sov. sov lite till och sen lite mer. vaknade i morse halv 12, hade sovit så dåligt. feber och svettades ihjäl typ. de va inge vidare. men de går väl snart över. de konstiga är att de sa att den 5-6 dagen efter är värst.. how come lixom? igår kunde jag ju inte ens röra tungan typ för att den va så svullen, de kan ju inte bli värre.. aja, bara att vänta och se.. kan iaf prata bättre än vad jag trodde. men de gör ont när man pratar lite längre.. men som de flesta vet så är jag inte direkt den som håller tyst, vill gärna prata me folk.. mobilen är ju dessutom min bästa vän! (:
om jag mår bättre imorgon blir det julstök me pepparkakshus, knäck och vanliga pepparkaksbak. jobbigt bara att jag inte kan provsmaka! jag får leva på vatten å glass några dagar till.. usch, jag tycker inte ens om glass längre.. jag vill ha MAT!
nu ska jag ta å höra ifall nån inte vill komma hem till mig å tycka lite synd om mig.. det är den bästa smärtlindringen.. jag lovar! :)
tog bort mina omtalade halsmandlar i tisdags på sofia hemmet, kom hem från sjukhuset igår. allt gick bra och det var jättebra service. en härlig känsla de där egentligen, va? att lägga sig på operationsbordet, ha 4 systrar omkring sig som talar me lugnande stämma och ännu en syster som sprutar in lite sömnmedel i armen. jag tänkte som de andra gångerna: "jag ska inte somna, jag är ju inte ens trött" men lik förbannat ligger man där 5 sekunder senare och är helt borta. vaknade lite mer än en timme senare och fattade inte så mycket. försökte prata me en syster som hette niklas (!) men de gick inte. de roliga va att sist jag opererade mig på sofiahemmet så hade jag också honom som syster när jag vaknade, fast de va på en helt annan avdelning. jag trodde att jag drömt att han va där när jag vaknade den här gången, så senare när jag kunde få fram några ord så frågade jag en syster ifall jag drömt eller ifall han verkligen varit där, men de hade han minsann! fattar bara inte hur jag kunde komma på att han hette niklas i det där läget, jag minndes inte ens hans namn innan jag la mig på operationsbordet. skumt..
jag va lite vimsig i kolan när jag fördes in till mitt rum, de satt nån gubbe och tog sig för huvudet å skrek i korridoren minns jag. systrarna som körde mig sa något i stil me: "en hjärnblödning trolivtvis" , ryckte på axlarna och körde mig vidare. de låter skumt, men nåt i den stilen sa dom.. jag kunde ju inte säga nåt, så jag tittade bara efter honom och sen var det inget mer med det. kom in till mitt rum där jag skulle spendera natten. jag hade ett helt eget rum, fast de fanns plats för 4 till.
mamma & bror kom in och tittade till mig, sedan kom min käre vän gustaf. han hade med sig milkshake till mig (: så snäll.. jag kunde knappt få i mig den, men kämpade. han la sig i min säng å så kollade vi på tv. jag fick lite smärtis och han tyckte jag va hög (: jag bara log hela tiden. sedan åkte han hem och jag kollade därför på handbollsmatchen som sveriges damer spelade. somnade till några gånger, men försökte kolla så gott det gick. gustaf ringde sen och sa att han hade fått böter, 500 kr. jag sa att jag skulle betala för att han varit så snäll och kommit in.
kunde inte få i mig speciellt mycke, men en piggelin gick ner. så fort jag fick lite ont så ringde jag på syster så fick hon proppa i lite mer smärtis i armen. så underbart :) jag och min älskade vän morfeus hade nu återupptagit vår relation. haha, det låter sjukt men det finns inget som är så skönt som lite morfin så där när smärtan fått övertag. fick sista smärtisen på natten när jag inte kunde sova, men vaknade ändå vid 6 på morgonen. skrevs ut vid 11 då min käre bror micke kom. åkte förbi donken och införskaffade oss varsin milkshake. de va skönt för halsen. sen åkte jag hem och sov. sov lite till och sen lite mer. vaknade i morse halv 12, hade sovit så dåligt. feber och svettades ihjäl typ. de va inge vidare. men de går väl snart över. de konstiga är att de sa att den 5-6 dagen efter är värst.. how come lixom? igår kunde jag ju inte ens röra tungan typ för att den va så svullen, de kan ju inte bli värre.. aja, bara att vänta och se.. kan iaf prata bättre än vad jag trodde. men de gör ont när man pratar lite längre.. men som de flesta vet så är jag inte direkt den som håller tyst, vill gärna prata me folk.. mobilen är ju dessutom min bästa vän! (:
om jag mår bättre imorgon blir det julstök me pepparkakshus, knäck och vanliga pepparkaksbak. jobbigt bara att jag inte kan provsmaka! jag får leva på vatten å glass några dagar till.. usch, jag tycker inte ens om glass längre.. jag vill ha MAT!
nu ska jag ta å höra ifall nån inte vill komma hem till mig å tycka lite synd om mig.. det är den bästa smärtlindringen.. jag lovar! :)
Kommentarer
Trackback
