Vi
När man inte längre är ängslig likt en sommaräng som inte tycks gro som den gjorde i fjol.
När man liksom kommit in i ge-och-ta svängen, där det inte svänger i branschen lika mycket som det gjorde då. Innan.
När man släppt taget om utseende och fix, för man vet att det kommer förbli oavsett.
När lugnet övertagit stormen av oro som skapade åskbuller och trafikstockning i maggropen.
När låtsas-prata-i-mobil när man väntar på att ses ersatts med ett riktigt samtal.
När letandet efter mod i handväskan då en tyst minut uppstått och det är slut på orden inte längre är lika förekommande.
Det är då man vet. Det är vi.
Bli som folk igen.
- Ska vi inte bara ta och flytta hem. Du från ditt, jag från mitt?
- Förenas igen, växa samman och gro nya frön menar du?
- Ja, precis. Komma hem, bli som folk igen. Köpa dyr divansoffa. Platt-TV. Halvdyra coffee table böcker. Så att vi aldrig kan lämna Sverige.
- Samla på oss saker vi inte skulle kunna leva utan. Förankra oss i vardagen. Dyra köksverktyg. Då kommer vi ju aldrig kunna lämna stället igen.
- Ja, vi tar ett sånt där lån på lägenhet och kanske till och med på bil. Tar lån för att betala för väggarna som ska slås ut, för möblerna som skall inhandlas. Äkta-fejk öppenspis. Nytt, ljust, fräscht.
- Vi skaffar oss en hund som lever i tio år. Minst.
- Skaffar jobb på någon organisation som tar hand om personalen. Får oss att trivas. Friskvårdstimmar och after work.
- Och vi ser till att våra föräldrar kommer över på middag. Minst en gång i månaden. Fläskfilé och klyftpotatis i ugn.
- Ja, och du och jag fredagsmyser framför "Så Mycket Bättre" efter en hård arbetsvecka. Äter chevrétoast och unnar oss ett glas rött exklusivt lådvin. Så pass exklusivt ett lådvin kan bli.
- Följer bloggar och håller oss uppdaterade om det senaste modet som råder. Får tips av Sofie i fredagsbilagan. Vita Converse till solbrända ben, jeansshorts och vitt linne.
- Inte dricka mitt i veckan längre, inte röka.
- Men det är okej om vi gör det på helgen. Tar igen på lördagen för all förlorad tid.
- Ja, då kör vi All In! Ett paket Marlboro lights går ju lätt åt under en kväll på uteserveringarna.
- Men bara för det kallar vi ju oss själva inte för rökare då tandläkaren frågar?
- Nej, självklart inte.
- Fan va gött det låter. Rutin.
- Ja, det låter ju så vuxet och ansvarsfullt.
- Dags att begrava spontaniteten och bli som folk.
- Inrutad trygghet. Vi gör det!
- Ska vi inte bara ta och flytta hem. Du från ditt, jag från mitt?
- Förenas igen, växa samman och gro nya frön menar du?
- Ja, precis. Komma hem, bli som folk igen. Köpa dyr divansoffa. Platt-TV. Halvdyra coffee table böcker. Så att vi aldrig kan lämna Sverige.
- Samla på oss saker vi inte skulle kunna leva utan. Förankra oss i vardagen. Dyra köksverktyg. Då kommer vi ju aldrig kunna lämna stället igen.
- Ja, vi tar ett sånt där lån på lägenhet och kanske till och med på bil. Tar lån för att betala för väggarna som ska slås ut, för möblerna som skall inhandlas. Äkta-fejk öppenspis. Nytt, ljust, fräscht.
- Vi skaffar oss en hund som lever i tio år. Minst.
- Skaffar jobb på någon organisation som tar hand om personalen. Får oss att trivas. Friskvårdstimmar och after work.
- Och vi ser till att våra föräldrar kommer över på middag. Minst en gång i månaden. Fläskfilé och klyftpotatis i ugn.
- Ja, och du och jag fredagsmyser framför "Så Mycket Bättre" efter en hård arbetsvecka. Äter chevrétoast och unnar oss ett glas rött exklusivt lådvin. Så pass exklusivt ett lådvin kan bli.
- Följer bloggar och håller oss uppdaterade om det senaste modet som råder. Får tips av Sofie i fredagsbilagan. Vita Converse till solbrända ben, jeansshorts och vitt linne.
- Inte dricka mitt i veckan längre, inte röka.
- Men det är okej om vi gör det på helgen. Tar igen på lördagen för all förlorad tid.
- Ja, då kör vi All In! Ett paket Marlboro lights går ju lätt åt under en kväll på uteserveringarna.
- Men bara för det kallar vi ju oss själva inte för rökare då tandläkaren frågar?
- Nej, självklart inte.
- Fan va gött det låter. Rutin.
- Ja, det låter ju så vuxet och ansvarsfullt.
- Dags att begrava spontaniteten och bli som folk.
- Inrutad trygghet. Vi gör det!
Dagsform.
Dagsformen avgör.
Jag säger en sak, gör en annan. Lever inte som jag lär. Läser och lär, men ju mer jag läser ju mer osäker blir jag. Vad som är jag, vad som är du. Jag som hade allt ganska bra utstuderat tidigare. Ibland skäms jag för att jag inte klarar av att leva upp till den madonna jag utsätt som min förebild. Söker efter hennes tillåtelse, hennes vägledning. Men ofta kan jag vända på klacken, gå i helt motsatt riktning än vad hon pekat ut åt mig och sedan kasta ett öga tillbaka och småle för mig själv. Jag går emot mig själv hela tiden. Men det är sådan jag är. Dagsformen får avgöra. På så vis lär jag i alla fall mig att sätta mig in i nya perspektiv och ifrågasätta andras. Jag orkar inte vara så politiskt korrekt längre. Det är över. Folk säger: "Päls, det trodde jag inte om dig.." "Inte jag heller" svarar jag då.
Parallellt universum
Har inte hört ifrån dig på länge, men du hör av dig nu. Du säger att det är tungt för dig, vilket jag redan vet när du ringer mig.
Söker tröst, söker svar. Tror att jag har allt, men vad du inte vet är att jag har snart ingenting kvar.
När du kommit till en gränd, när du inte vet vart du ska. Du vänder dig till mig och vill att jag ge dig svar.
Du drömmer dig bort till någon plats där det är vi. Så som vi sa en gång i tiden att allt skulle bli.
Men verkligheten kommer ikapp och vardagen sköljer över oss. Ingen tid för romantik, ingen ork att längre slåss.
Vi sa att när tiden är rätt ska det bli vi. Men tiden har gått och ungdomen är snart förbi.
Kvar har vi bara varandras ord. Bokstavskombinationer som värmer oss som glödande lava inombords.
I ett parallellt universum är det vi. Kanske är det bättre om det så får förbli?