Syns du inte, finns du inte
Vad gjorde man B.F.? (Before Facebook) Idag kretsar allt kring status updates. Syns du inte, finns du inte. Facebook skapar otaliga mojligheter, och oandlig press. Vi lagger ned mer tid pa att skriva "ratt" status updates an att prata med personen bredvid oss pa bussen och vi putsar standigt pa vara oftast battre, mer framgangsrika "internetpersonligheter". De annars hogt uppskattade egenskaperna integritet och odmjukhet ar bortblasta, istallet har vi alla gatt och blivit skrytmansar som standigt maste visa varlden hur pass bra vi ar. Men varfor vill vi ha denna publik som standigt kan folja vara steg i livet? Och vad hander med det verkliga livet nar kicken - uppmarksamheten och bekraftelsen - bara ar en statusuppdatering bort?
Flest vanner pa facebook vinner.
Flest vanner pa facebook vinner.
Sydney?
Ska du, eller har du några vänner som kommer att resa till Sydney inom en snar framtid? Let me know! Stora planer på gång!
Stressad update
Livet är som en lång tävling. Och i slutändan står vi ändå alla som vinnare, så varför denna stress?
Mexico rörde om i grytan mer än förväntat. Jag fick ett nytt perspektiv på saker och ting. Vad jag vill ha i livet, och vad som jag faktiskt inte vill ha.
På torsdag kommer min mor. Ger mig underbar kraft och efterlängtad äkta kärlek. Jag har bokat in oss i ett trähus i Byron Bay där vi ska slappna av i några dagar mellan jul och nyår. Det ska bli underbart.
Det är inte lätt att leva som man lär. Det har jag ju fått smaka på. Jag vill vara lugn som en filbunke, little miss buddha som berättar för andra hur de bör leva sina liv, men stressen runt omkring smittar av sig lättare än vad man tror. Storstadssyndrom. If you can't beat them, join them.
Jag är en tävlingsmänniska. Jag vill inte sitta på avbytarbänken. Då ger jag upp, hittar ett nytt projekt där jag kan vara bäst för en stund och sedan när även det blivit tråkigt och min motivation är på noll - då sitter jag på bänken men är snart ute ur leken igen.
Jag har en handfull idéer jag vill sätta i verket. Jag vill skapa något, vara stolt över det och känna att det jag gjort har spelat en roll. Jag har idéer, stora som små. Det som dock sätter käppar i hjulen för mig är andra människor och hur deras syn på saker och ting påverkar mig. Jag ryggar tillbaka. Jag som liksom tagit sats ett tag tillbaka, fått upp farten inför hoppet men i sista sekund tvekar, får ett felskär och jag slår huvudet i hoppet i stället. Varför? För att människor står vid sidan och skriker att det kan vara farligt att åka snowboard utan hjälm och att jag borde tänka efter före. Sen sitter jag där med hjärnskakning och inte fan kan jag få någon ordning på mina projekt då inte.
Mexico rörde om i grytan mer än förväntat. Jag fick ett nytt perspektiv på saker och ting. Vad jag vill ha i livet, och vad som jag faktiskt inte vill ha.
Underbar tid där i Cabo hos min vän Timothy. En upplevelse i tequila distriktet Jalisco. Galna nätter i Mexico city och underbar avkoppling åter i Cabo innan vi åkte hem.
På torsdag kommer min mor. Ger mig underbar kraft och efterlängtad äkta kärlek. Jag har bokat in oss i ett trähus i Byron Bay där vi ska slappna av i några dagar mellan jul och nyår. Det ska bli underbart.