Jag har talat och räddat min själ

Så, då sitter man här och inser att ännu ett år har passerat. Ett år fyllt med lycka, men också sorg. Det är med blandade känslor jag ser tillbaka på år 2008. Året då jag spenderade den större delen av tiden på andra sidan jordklotet, närmare bestämt 9 månader. Året då jag lärde mig mycket, om mig själv och om andra människor. Året då kärlek kom som ett viktigt brev på posten, men också året då relationer fick en ny vändning. Året då jag insåg vad och vilka som står mig nära. Året då hoppet fick en ny mening. Året då cancer inte längre existerade i familjen. Året då nuet blev mer betydelsefullt. Året då jag hittade mig själv i storstadsbuller och trafik. Året då jag blev intalad att hålla mina nära kära, men att skära bort den andelen som inte gör mig gott. Året då citatet: "man får det man ger" fick knyta ihop året i en säck, och hänger numer runt min hals.


Låt oss hoppas att 2009 blir det bästa året någonsin

Kom hem för över en vecka sen, men har först nu kunnat pusta ut på riktigt. Första gången jag loggar in på bloggen sedan jag stod på flygplatsen i väntan på att få komma hit, komma hem. Men nu är jag tillbaka på banan, och jag bloggar - alltså finns jag.

Jag vill komma hem NU NU NU, jag orkar inte med en lång flight imorgon. Kommer ta oss cirka 35 timmar totalt att komma härifrån hem, och jag vill bara hem. Hem till julmys och tända ljus. Titta på Love Actually och bara vara.

Nu är det kväll, och den sista natten här i Sydney. Alla från jobbet kom till stranden idag och umgicks för att sen säga hej då. När det kom till att säga hej då till Charlotte så började jag gråta. Kommer verkligen sakna henne, hon är en riktig vän. Varför ska jag alltid träffa så underbara människor så långt bort? ♥

They call me 'hell'
They call me 'Stacey'
They call me 'her'
They call me 'Jane'
That's not my name!

What will you dream about now that you have me?

Gissa vem som ska gå på Coldplay i sommar i Stockholm? Jo, jag! De har stått på min lista över "Artister-jag-måste-se-live-innan-jag-dör" ett bra tag nu och i sommar kan de strykas från den listan. Lång tid dit, men som ni vet - den som väntar på nåt gott..

Fredag - och början på sista helgen i vårt underbara Sydney. Vi har packat väskor och flyttlådor står redo. Saker ska skeppas hem imorgon och vi ska uträtta diverse ärenden innan vi flyger hem, men framför allt - vi ska ha kul med våra vänner.

Roligt att man lär sig nya uttryck och slang som man aldrig hört förut. "You are a bitch and a half" fick jag höra, och det beskrivs så här: "someone (usually a female) who is so rude, mean, or generally disliked that just plain Bitch doesn't cover it"

Idag var det 26 grader - kl halv 7 på morgonen! Senare blev det uppåt 40 grader. Inte illa. Och sommaren har bara börjat. Helt ärligt klarar jag inte av sådan värme. Man blir ju trött av minsta lilla. Somnade på stranden idag, ajaj. Inte smart. Lite halvbränd tog jag mig därefter till en av favoritbutikerna här borta och shoppade loss på ett par stentvättade highwater jeans och en kort ganska bred och vid t-shirt. Hittade även underbara armband som fick följa med hem. 

Konstigt det känns. Nu har man jobbat klart och det är dags att ställa in sig på hemfärd. Vad hände? Det känns som om vi varit här i evigheter om man tänker tillbaka på allt som vi gjort sedan vi kom hit. Vi har hunnit med tre olika jobb, och träffat sjuka mängder trevligt folk. Kommer sakna allt så mycket.

En jobbdag kvar! Sjukt hur fort tiden egentligen går, när man har roligt.. Jobbet kommer jag ha svårt att säga hej då till, kommer aldrig hitta ett lika bra jobb. Det enda jag ledsnar på är tiderna, men idag njöt jag varje sekund. Jobbade 12-9, det var verkligen ett perfekt pass. Imorgon blir det jobb redan klockan 11 och efter det blir det dopp i poolen med en drink i handen. 

Den här bloggen börjar likna en desperat kärleksblogg, förlåt. Men jag har inte känt närhet på över tre månader, och det har aldrig hänt. Inte ens en betydelsefull liten kram har jag fått. Jag går nog snart sönder av kärleksbrist.

Jobbat ett långt och stressigt pass idag, och det är bara början på helgen. Vi har olika event varje dag torsdag-söndag och får räkna med att jobba dubbelpass. Ikväll jobbade jag 17.00-04.00 och det räknas som ett vanligt pass. Men nu återstår 3 jobbdagar, och sedan vet jag inte när jag kommer jobba igen. Så bäst att kämpa på och låta pengarna rulla in medan man kan!

Tog sjukt lång tid för mig att somna, Gemini grät hur länge som helst för hon har ont i magen. När man väl somnat vaknar man igen av gråt och så höll det på. Sen när man lyckats somna igen ringer malin kvart i 3 och vill att jag ska öppna dörren - för hon har glömt nyckeln. FÖR FJÄRDE GÅNGEN PÅ MINDRE ÄN 2 VECKOR! Hon är sanslös.. Och nu ligger jag här och har försökt somna igen, i 45 minuter men det går bara inte. Jag som är så trött egentligen!

Idag om två veckor sover jag inte längre i den här sängen. Då har jag redan tillbringat en natt på flygplan och diverse flygplatser. Och DÅ, DÅ är det äntligen dags att inte sova själv längre. Jag längtar.

Igår var det en lång, men ack så rolig dag/kväll med festivalliv och sedan utgång. Dansade tills vi stupade igår på festivalen, det var verkligen en perfekt dag för festival. Inte ett moln och fint väder. Efter begav vi oss till poolen och badade nattbad och drack vin samtidigt som vi hoppade runt i vattnet till underbart bra musik. Music makes me lose control.